Brightsider på Twitter
The Social Swede blogg: The Social Swede (a.k.a. Bjebeje)
Realisation: Remote collaboration was the engine behind my engagement during my years with IBM
It took me a year to get sufficient perspective of the fifteen years I spent with IBM to realise just how much of my engagement and energy had been generated from the transparent collaboration and networking I had experienced with colleagues around the ENTIRE world. Not that I didn’t appreciate it at the time, but […]
Productive phone conferences
In these times of coronainduced travel restrictions, I expect that remote meetings will surge. And that many will feel inexperienced and uncertain on how to make those meetings productive and positive, as participant or as host or presenter. With fifteen years under my belt in international and global roles in one of the world’s most […]
Productive video conferences
In these times of coronainduced travel restrictions, I expect that remote meetings will surge. And that many will feel inexperienced and uncertain on how to make those meetings productive and positive, as participant or as host or presenter. With fifteen years under my belt in international and global roles in one of the world’s most […]
Productive web meetings
In these times of coronainduced travel restrictions, I expect that remote meetings will surge. And that many will feel inexperienced and uncertain on how to make those meetings productive and positive, as participant or as host or presenter. With fifteen years under my belt in international and global roles in one of the world’s most […]
Effective webinars
In these times of coronainduced travel restrictions, I expect that remote meetings will surge. And that many will feel inexperienced and uncertain on how to make those meetings productive and positive, as participant or as host or presenter. With fifteen years under my belt in international and global roles in one of the world’s most […]
Never take the absence of a no for a yes
Sales people are taught to never take no for an answer. Consultants should be taught never to take the absence of a now as a yes. As a consultant, you don’t have any executive powers towards your client. You consult. You analyse. You suggest. You explain. But you don’t decide. That’s the prerogative of your client. And […]
Think of your employer as a distribution channel of You
Uneven relationships usually don’t work out well in the long run (at least not for both parties). That old truth holds water for romantic relationships as well as for between countries and….on the job market. Employers complain about the low employee engagement revealed in their annual employee surveys. Duh! What do they really expect when […]
To walk in the shoes of someone else, you first have to take off your own
Know your customer! Understand the user! Know your enemy! We’ve all heard these calls. To best be able to sell to customers what they really need and will appreciate, to design things that people will use, appreciate and rave about to their friends and acquaintances – or to best beat your enemies – you first […]
Persistent Team Chat, Merely a Gilded Reincarnation of Reply-to-All Email?
Persistent team chat has been the darling of the collaboration scene for a while now. The most prominent one being Slack, but also Atlassian HipChat, Cisco Spark, Microsoft Teams and now Watson Workspace from my employer. Cool, fast, flexible are words often used to describe the greatness of most of those products. There’s been […]
Why you shouldn’t subcontract social media communications
Hardly any organisation can get by nowadays without a presence in social channels, but many still feel uncomfortable about how to do it. Luckily, most have realised that it’s not just like pushing your marketing messages onto some audience, as in traditional marketing (but some still do, unfortunately). So what’s the big difference? And what […]
Sträva efter ROU, inte ROI
Den Personliga Arbetsplatsen, Effektskapande MedelBild av Justin Baeder på FlickR under licens CC BY 2.0 http://bit.ly/2so62ld
ROI, Return on Investment – kanske ett av näringslivets två heligaste uttryck. (det andra är väl “värdestegring på aktiekapitalet”). Investerade pengar ska ge mer tillbaka i lönsamhet än de skulle gjort på börsen eller på banken. Visst låter det enkelt och lätt att räkna ut?
Ibland är det kanske enkelt, men ofta inte i min erfarenhet – som ligger mest inom områden där människor spelar en stor roll i kalkylen, ofta företagsinternt. Gäller det applikationer och webblösningar för extern användning brukar man oftast kunna titta på försäljning, reklamintäkter eller andra saker som kan mätas i pengar. Så långt ganska ok.
Men när vi börjar tala om applikationer och webblösningar för internt bruk, hur ofta kan vi då mäta intäkter? Snarare är det fråga om att mäta besparingar, ofta i sparad tid för medarbetare eller i att kunna spara bort medarbetare (vilket jag gärna inte vill bidra till). Och, vad många missar, värdet för företaget av medarbetarnas sparade tid avgörs av vad den används till i stället. Om den används till rökpauser eller Facebookande blir det inte mycket ROI. (Ännu ett bra argument för att arbeta med medarbetarengagemang förresten, eftersom mer engagerade medarbetare är mer benägna att använda tiden till något värdefullt).
Värdet ligger i förändrat beteende, inte i programvaran
När vi talar om användarintensiva IT-system är det nästan alltid så att vi människor gör arbetet medan systemen ska hjälpa oss eller styra vårt sätt att utföra arbetet i någon önskad riktning. Det är inte systemen som ska generera avkastning på investeringen, det är i vårt ändrade arbetssätt som avkastningen uppkommer….förhoppningsvis.
Användarintensiva IT-system ger inte ROI, de ger ROU, Return on Usage.
Är det inte då märkligt att så många system och gränssnitt utvecklas med löjligt lite hänsyn till dem som är tänkta att använda dem? Hur ofta känner du att de arbetsverktyg du får i jobbdatorn är enkla att använda? Är anpassade till dina förhållanden och arbetsuppgifter? Eller du kanske skulle vara mycket mer hjälpt av att ha dem i din smartphone istället för i din jobbdator för den delen? Att det känns som att de verktyg din arbetsgivare förser dig med verkligen visar att ni medarbetare är företagets viktigaste resurs? Att de återspeglar det engagemang och den arbetsinsats som förväntas av dig? Nej, Out-of-the-Box blir ofta “Get it out of my way!“
Så länge de redskap vi får att använda upplevs som att de snarare stjälper oss än hjälper oss, att de är påtvingade inte eftertraktade….så kommer vi att försöka runda dem eller använda dem så lite vi bara kan. Tji ROI.
Detta är bakgrunden till att vi i Brightsider valt att arbeta med Effektskapande Medel, som vi kallar det, och Den Personliga Arbetsplatsen. Vår mission är att styra upphandlingsunderlag efter behoven och verkligheten för dem som kommer att använda dem och hela tiden med det önskade beteendet som målet för ögonen. Vi talar hellre om behovsanalys än om kravanalys. Om användarkontext och digital mognad, och om hur verktygen ska hjälpa medarbetarna att göra bästa möjliga arbete med minsta möjliga ansträngning. Och tycka det är kul och engagerande dessutom. Om t.ex. ledningen vill ha prydliga och jämförbara rapporter från ERP-systemet, får den faktiskt se till att det blir enkelt för medarbetarna att mata in uppgifterna. Att anpassa systemet efter arbetssituationen och användarna. Dessutom balanseras investeringen i anpassning av minskade investeringar i utbildning, kommunikation och annat förändringsarbete.
Det är dags att anpassa systemen efter människorna som använder dem, inte tvärt om. Inte bara för användarnas skull, utan för företagets och lönsamhetens.
Mäta är bra. Agera är bättre.
Motiverande MålstyrningBild av i. yunmai på Unsplash
“Organisationers resultat förbättras lika mycket av att vi mäter dem som vi går ner i vikt av att bara ställa oss på vågen”, som en smart bekant till min vän Johan Book har sagt, ungefär.
Visst är det superviktigt att vi vet var vi är så vi kan mäta om vi närmar oss målet och hur fort det går. Men fortfarande är det det faktum att vi går, springer, cyklar eller vad vi nu gör som för oss närmare målet, inte mätandet i sig.
Hur mycket är det då värt att företag trycker resultatmål neråt i organisationspyramiden, gärna urskiljningslöst? Hur motiverande är det att få som mål att öka försäljningen med x%, marginalen med y%, lageromsättningen med z%, minska personalomsättningen med t%, öka kompetensen (med vadå för mått?), kundnöjdheten, medarbetarengagemanget? Det viktiga är ju hur detta ska åstadkommas! Hur ofta diskuteras det på avdelnings- eller individnivå? Anpassat till vad avdelningen eller individen sysslar med och har för förutsättningar?
För att målstyrningen ska bli meningsfull och motiverande behöver det tillkomma ett antal faktorer:
Om ni arbetar med OKR-metodik kan man mycket väl tänka att #1 kan vara O’et och #2 och #3 kan vara ett eller flera KR.
Hur översätter vi det till arbetslivet? Vilka resultatmål borde omvandlas till prestationsmål eller processmål? (för det är ju så vi kan översätta Scott Adams “ändrade vanor” till arbetslivet.)
Arbetsgivaren – din distributionskanal
Det egna drivet, KonsultlivU.S. Air Force bild av Capt. Raymond Geoffroy
Ojämna förhållanden fungerar sällan bra i längden. (Åtminstone inte för båda parter.) En gammal sanning som gäller i personliga förhållanden, mellan länder och… på arbetsmarknaden.
Arbetsgivare beklagar sig över att de årliga medarbetarundersökningarna visar på dåligt engagemang. Duh! Vad tror de egentligen när de frågar oss en gång om året vad vi tycker, väntar i månader med att redovisa omsorgsfullt utvalda resultat och däremellan – ingenting!?
Varför förväntar sig arbetsgivare att vi medarbetare ska vara emotionellt engagerade i vår arbetsgivare när alltför många av dem bara är rationellt engagerade i oss – om ens det?
Se arbetsgivaren som en distributionskanal för dig i stället
När jag, som konsult, började fundera på dessa saker för något tjugotal år sedan kom jag fram till att det kändes betydligt sundare och mer konstruktivt att tänka på min dåvarande arbetsgivare som en distributionskanal för mig, min kompetens och kapacitet. Skillnaden var inte på utsidan utan på insidan, i mitt mindset. Men där var den slående.
Arbetsköpare och arbetssäljare?
Jag förstår att tankesättet kring arbetsgivaren som en distributionskanal för personen passar bäst för konsulter. Lyckligtvis finns det en tankemodell som jag tror kan vara av värde även för andra; att byta från att tänka arbetsgivare och arbetstagare mot arbetsköpare och arbetssäljare. Visst låter -givare och -tagare väldigt mycket som att vi ska vara ohyggligt tacksamma för att någon, i sin nåd, låter oss arbeta för dem? Men att vi säljer vår tid och kapacitet till en organisation som köper den känns väl lite mer balanserat?
Vad tycker du? Har du hellre en arbetsköpare eller distributionskanal? Eller en arbetsgivare?